Höstreflektion

Tiden svischar iväg. Sommaren är över och hösten är redan här. Ett slut som följs av en ny början. Vemod men också spänning och förväntan inför det nya.

 

Livet går också i cykler. Något är helt plötsligt över och något nytt tar sin början. Livet är ju förändring i sig självt. Men ibland behöver man stanna upp, reflektera över att alla tider, cykler och årstider följs av något annat. Fastän man kanske inte alltid ser det klart, så följs det gamla av något nytt. Och det finns en trygghet i det. I det nya okända som kommer, finns ändå något välkänt. Det att det nya är redan på väg. Och att det varit det sedan länge. Innan man ens såg att något var på väg mot sitt slut. Det nya kommer också att kännas hemma, välkänt och vanligt så småningom. Allt är precis som det ska.

 

I mitt liv har slutet av min cykel inneburit en skilsmässa med allt som det drar med sig i form av känslor och praktiska saker som måste ordnas.  Så den här vackra höstdagen passade jag och mina två barn på att ta en liten paus från allt, och åka till Mössebergs djurpark utanför Falköping.

Livet förändras, och de människor som finns i det också. Men något som är statiskt, fast och oföränderligt, det är kärleken till ens barn. Yes, så är det. I allt kaos så finns kärnan ändå kvar. Kärleken till livet, mig själv och de jag älskar.