Vad gör man när svetten lackar och man planerar för en ”mor och dotter dag”? Jo man åker i väg dit där det är ännu varmare. Till fjärils huset i Benalmádena, Mariposario de Benalmádena, med sin fuktiga och tropiskt varma miljö.
Stället är jättefint ordnat, med rogivande lugn meditations liknade musik, gott och sittplatser, porlande vatten och så klart:….fjärilarna!
Och här vårdas djuren med omsorg. Äggen kläcks, larverna får äta fritt på växterna och pupporna tas om hand för att sedan bli de fjärilar som flyger fritt inne i den stora växthusliknande byggnaden.
Det finns även några andra djur: en sköldpadda, en liten känguru och en ödla samt några fåglar. Och även och det skär i hjärtat av att dom är ensamma, och ändå: i fångenskap, så finns det en anledning att de också lever (fritt) i byggnaden. Djuren har parken tagit om hand från ägare som tyvärr vanvårdat dem och där de farit illa. Något av djuren har helt enkelt också blivit övergivna. Gemensamma nämnaren är att de alla varit exotiska husdjur som ägarna helt enkelt tröttnat på. Tycker oavsett om känslan som parken ger: omsorgen om djuren. På skyltar i parken lite varstans står: skaffa inte exotiska djur som husdjur! Och fy….håller med där.
Fjärilarna som flyger runt överallt, i massa olika färger…gör att det känns magiskt! Trolskt. Och dom blåa som virvlar förbi mellan varven: ”Hur vackra är dom inte?”
Efter fjärilsparken, höll vi på att inte hitta ut. För vägen ut visade sig var en labyrint genom områdets lilla souvenir butik. Naturligtvis! Fjärilar till salu i alla de skepnader: Klistermärken, kläder, tavlor och allt annat däremellan. Så efter en svettig förhandling där jag fick säga ”Nej” till Malva, lika många gånger som det fanns ( i mina ögon ) onödiga prylar med fjärilar, tog vi en sväng i området. Varmt. Svettigt. Men ändå svalare mot fjärilsparken.
Vi tog en sväng in till ”The Gruta De La Virgin De Lourdes”, ett av de områden som finns för att hedra alla otaliga Spanska helgon. Olivträd och små slingrade stigar bland klippor och doftande örter. Och från branten ser man hela vägen över havet till Atlasbergen på andra sidan Medelhavet.
Olika trosystem känns ändå närvarande här bland helgonets egna omgivningar. I flera träd fladdrar drömfångare lojt i den ljumma vinden, och vänder man blicken nedåt, ser man Stupan. Den buddistiska helgedom som byggdes enligt instruktioner av självaste Dalai Lama. Området är känt för att ha en speciell och positiv energi. Och oavsett vad man tror…….man mår bra här, ända in i själen. 
