Photographer and makeup artist Anna Enström » Photographer and makeup artist from sweden living in Marbella who love photographing women and show them their own beauty

Masthead header

 

Efter att haft fullt upp hela veckan laddade jag och Eliq för minisemester till Tarifa, när hon väl kom hem från pressveckan för lanseringen av hennes nya bok i Estland. Att vara BFF med en ”smoothiequeen” kräver sina uppoffringar….. I det här fallet att vara utan en likasinnad smoothiefrälst i över en vecka. Våra små tjejer skulle också med såklart, och min tjej Malva såg fram emot att bada i Atlanten och se sköldpaddorna……men såg med fasa fram emot att resa med TVÅ smoothie-galna personer. Jag fick lova och intyga på heder och samvete att det minsann inte skulle bli något smoothie frossande under semestern, innan hon med sned och misstänksam blick satte sig i bilen. Smoothies är det bästa som finns i matväg för mig, och så har man fått ett envist barn med små ilskna smala ögonspringor som hellre ”torkar bort tills jag dör” ( Malvas egna ord ), än att dricka detta ”vidriga”. Jag kallar detta ironi. 

 

 

På väg dit, till Atlantens stora vågor, medan jag packade, som vanligt alldeles i sista minuten. Som om jag inte vetat om den här resan i en vecka, kom jag faktiskt ihåg att packa med Aftonbladets ”Cocktailbilaga” som jag köpte i ett extra exemplar när jag var i Sverige. Eliq fick skriva hela bilagan, med sina egna recept och bilder på sina cocktails och jag fick också vara med som fotograf på ett hörn: bilderna på Eliq. Och nu skulle detta naturligtvis firas: hard work pays off. ( I verkligheten sker det inte alltid….ha-haaa, men det glömmer man ju liksom av när man lyckas….. !)

 

 

När Eliq kom med sitt pick och pack som skulle in i min lilla bil, insåg jag att jag nog faktiskt skulle kunna bo i en ryggsäck. Fast bara nästan. Datorn skulle ju behöva vara med på ett hörn. Och mina superpowders. Min yoga matta, mina skor….och kläder. Så kanske inte, vid närmare eftertanke. Men mina två små tygpåsar där i bilens bagageutrymme, såg ynkliga ut jämfört med Eliq:s packning. Hon hade med sig ett berg. Precis som spanjorerna själva när dom ska någonstans. En uppblåsbar ( redan uppblåst ) pool, filtar och kuddar för oss och några personer till. Handdukar, värmeljus, mat, leksaker. Kläder. ”Eliq, du är så himla söt och rolig och jag älskar dej, men du är ingen backpacker.”  Eliq tänker på allt och är den ordentliga, medan jag är den vimsiga som har noll koll….som vanligt. Ha-haaa.

 

 

Väl i Tarifa konstaterar vi att det finns sand. Mycket sand. Stranden är flera hundra meter bred och vågorna är sådär ”hoppvänliga”. Något min unga fröken älskar…och jag också. Man står alltså i vattnet och väntar tills vågen kommer och då hoppar man, så man (förhoppningsvis) åker med vågen upp. Det är både roligt och lite lagom äventyrligt…för ibland åker bikinin av, och man riskerar att dyka upp ur vågen halv eller helnaken. Men den här dagen fanns det extra mycket sand i Tarifa. Den var inte bara på stranden den var överallt för det blåste sandstorm.

 

 

 

Ni kan ju tänka er själva: bära alla prylar till stranden, med långa aparmar och värkande armmuskler, medan prylarna plåster i väg och man på spanskt vis svär ”mierda”. Man kan ju liksom inte släppa dom andra prylarna heller, för då blåser ju allt iväg! Väl på stranden får man blunda antingen man vill eller inte ( vi snackar sandstorm ), man kan inte prata heller, för då inser man att sand i munnen inte är gott om man nu inte skulle vara någon som gillar känslan av sand mellan tänderna. Och i öronen swischar sanden konstant med ett smattrande läte. När jag öppnar ena ögonlocket….lite, så ser jag att det har börjat formats sanddyner på Malvas rygg.

 

 

Räddningen är havet…..och ”hoppandet” i vågorna. Men trots frenetiskt badande så klistrar sig sanden fast. Överallt. Och huden blir stickigt sandblästrad så fort man sätter foten på stranden igen. Så där någonstans….inser vi att poolen ändå är ganska bra.  Alla är trötta efter vindens vrålande och sand överallt. Och Eliq:s pool hägrar…och semester…..och smoothies.

 

 

 

Men innan vi lämnar Tarifa, så ser jag för första gången i mitt liv: vilda sköldpaddor! ♥ Kan man känna större lycka? ♥ Och det i mängder! Dom simmar för fullt i den gyttjiga lilla å, som finns intill stranden. Tydligen fullständigt nöjda med att dela gyttjepöl med en orm och några silvriga stora fiskar som man anar i det mörka slemmiga vattnet. Inser att vi alla har olika krav och preferenser i livet. Och mina just då…är en turkosblå pool….. utan sand.

 

 

Vissa blev överlyckliga över en grön smoothie…och vissa valde mörkröda bigarråer istället. Och vissa valde glupskt båda.

 

 

Pricken över i:et blir när man alldeles stram i ansiktet av både sand, saltvatten och poolvatten, frågar efter något att smörja ansiktet med…..och får en hel ny uppsättning av naturligt tillverkade krämer i present som Eliq har köpt i Estland. ♥ Är det något jag är nörd på så är det naturliga krämer. Och hur underbart är det inte att läsa en innehållsförteckning….och bara älska allt för att det bara är godsaker för huden!?! Tja…det är sådant jag gillar. Det, smoothies och i detta ögonblick finns också lyckan i en sandfri pool.

 

Till hemsidanEMAILPOSTFacebookPOSTTweetPOST
Share on Google+Länk till den här posten
P i n t e r e s t
F a c e b o o k