Photographer and makeup artist Anna Enström » Photographer and makeup artist from sweden living in Marbella who love photographing women and show them their own beauty

Masthead header

Älskar när sommarhettan börjar att komma. Dom där dagarna, där själva hettan gör att luften ser ut att vibrera. Och det doftar….solbränt gräs och kryddiga örter. Älskar att bara behöva ta mig med lilla fula blå bilen, några hundra meter utanför samhället där jag bor, uppför de knaggliga backarna, undvika de värsta hålen i vägen som verkligen är som små avgrunder, för att helt plötsligt befinna mig i en helt annan värld.

 

 

Efter hektiska dagar, är det alldeles fantastiskt att få andas ro och se vidderna och bergen. Den varma vinden som fläktar. Solen som steker. Svetten som rinner mellan brösten. Älskar kontrasterna här. I ena stunden är det make-up, höga klackar och tjusiga klänningen som är min ”uniform”. I en stund som denna, är det bara jag.

 

 

Veckan har varit ett äventyr, precis som vanligt. Även om jag har förmågan att stressa lite väl mycket, när det kör i hop sig, så älskar jag ju samtidigt när det händer saker! Har arbetat en del med  bilder som kommer att publiceras i olika tidningar i sommar. Aftonbladets cocktail bilaga och Psychologies Magazine Uk .

 

 

Jag har även arbetat med bilder som kommer att synas i Eliq Maraniks:s nya bok om probiotiska drinkar/smoothies.  Helt galet roligt har vi haft haft under dom här dagarna. En av fotograferingarna för boken, skedde på en av stränderna här i närheten. Med oss hade vi typ ett ton med prylar: flaskor, burkar, brickor, smoothies, kefir, kombuscha och alla kläder och annan rekvisita. Mannen vid parkeringen, som på spanskt vis, utnämnt sig till parkeringsvakt för att ta betalt av de som ville, undrade om vi var hungriga, kanske gravida? ( hoppas att han syftade på allt ätbart )……. och…… singlar. Ha-haaa.  Ingen rim och reson här inte! Komplimangerna haglade efter oss på spanskt vis, från ”parkeringsvakten” när vi lämnade parkeringen. Och folk kikade lite frågande på oss där vi nästan knäade under all packning, på väg ned till stranden. Och det undrar jag inte på, om dom nu trodde att vi skulle äta allt.

 

 

Stranden som jag gärna fotar på, är vild och vacker: Sanddyner,  långt gräs, buskar och blommor. Men……den gränsar till nudiststranden.

Och exakt gräns för var den börjar finns liksom inte. Det blir så att säga en liten övergång……mer och mer nakna människor.

Jag har absolut inget emot nakenhet. Jag fotar ju till och med naket ibland. Men så klart beror det ju på i vilken situation det handlar om…… ;) Men bland kan det kännas lite mindre …rätt…….som när vi mitt upp i vår stylade fotografering, med picknick filt och allt, helt plötsligt har en naken man, som flinande står ett par meter ifrån oss och tittar på samtidigt som han kliar sig mellan benen. Vad säger man liksom? ”gå och ta på dej nått och försvinn?” Samtidigt som man ju vet att det ju liksom är en nudiststrand…Ha-haaa

När jag sedan tittar igenom bilderna från fotograferingen, så kan man rätt tydligt se vart ”den nakna mannen” kommer in i bilden: besvärad och ansträngd blick och många asgarv. Tjohej, Spanien, vad du kan leverera. Kontraster, igen!

 

 

I bland kan dom små händelserna, vara dom som blir dom största läromästarna. Det insåg jag när jag drog iväg till Lidl, häromdagen för att köpa bananer till rawfood glassen som jag är galet förtjust i: Frysta bananer, agavesirap och raw cacao eller lucuma pulver.

 

Vad jag inte insåg där inne i kassa kön på Lidl, var att det precis dragits pengar på mitt kortkonto (jag kikade minsann att det fanns pengar innan jag åkte) för ett köp som gjorts ett par dagar tidigare. Så där står jag med en påse bananer….och inga pengar på kortet. Och naturligtvis ingen mobil. Jag tror inte jag vet något värre ljud, än det när kortköpet nekas…. Bara ljudet fick mig att känna skam långt upp över öronen. Den otroligt vänlige mannen efter mig i kön, erbjuder sig att betala för mina bananer. Och i all tacksamhet, så skäms jag ännu mer! Jag tackar naturligtvis, eftersom han insisterar att betala. Jag är otroligt glad över hans vänliga gest, samtidigt som jag bara vill komma därifrån så fort som möjligt. Jag skäms!

 

 

Och väl hemma sätter jag mig en stund för att meditera. För jag inser ju naturligtvis, att händelsen triggat igång något i mig. Det handlar ju naturligtvis inte om bananerna…. Utan om något helt annat, som fick mig att skämmas. Känna mig mindre. Inte tillräcklig. Och faktum är att de flesta negativa känslor, som vi upplever, inte alls handlar om händelsen vi tror det handlar om. Utan om något helt annat. Det vi upplevt förut. Och ofta är det tidigare händelser från ens barndom. Kanske människor som sagt något dömande, eller behandlat en illa. Kritiserat.

 

Och det är de känslorna, som vaknar till liv, även när det handlar om något så trivalt, som ett knippe bananer. Trots att jag är utbildad coach: Life purpose, Life story och Happiness coach, så självklart har man ändå sina ”triggers”. Skillnaden är väl, att man vet att det egentligen handlar om något helt annat. Och man vet hur man gräver fram det…. Och det jag hittade där under min meditation, var just det: känslor som härrörde från min egen barndom. Där det fanns otroligt mycket skam, i att inte ha tillräckligt. Lika mycket som ”andra”. Känslor behöver inte ha någon verklighetsförankring över huvudtaget. De känns äkta. Men det är också de som gör oss fångar. Så tillåt dig känna vad du gör, men glöm inte att gräva lite djupare….och när du ser vad som gömmer sig under ytan: Bär bara med dig det du väljer, din sanning.

 

 


Till hemsidanEMAILPOSTFacebookPOSTTweetPOST
Share on Google+Länk till den här posten
P i n t e r e s t
F a c e b o o k