Photographer and makeup artist Anna Enström » Photographer and makeup artist from sweden living in Marbella who love photographing women and show them their own beauty

Masthead header

 

Äntligen känns det att sommaren har kommit till Spanien! Med svenska mått mätt har vi väl egentligen sommar året om….men det finns ju liksom gränser för när en badkruka kan tänka sig att bada. Häromdagen blev det premiärdopp i havet. Och för några veckor sedan premiärdopp i poolen.  Och finns det egentligen en bättre dag än en lördag? Helgen har precis börjat, och på det är havet är helt lugnt. Perfekt för att tillbringa några timmar på stranden, även för en rastlös själ som mig! Efter en hektisk och lite smått galen vecka, kändes det MER än perfekt!

 

Och än har inte så många turister dykt upp, så stränderna är fortfarande nästan tomma. Värre är det på söndagen, då ALLA spanjorer bosätter sig på stranden, och jag mer än gärna UNDVIKER playan. Spanjorer har verkligen med sig ALLT när dom ska till stranden. Stolar och bord. Filtar. Kuddar. Tält. Vindskydd. En kista fylld av diverse prylar. Och en kylväska i frysbox modell….och massa mat! Och naturligtvis hela familjen. Farmor. Morfar. Kusiner. Farbröder och fastrar. Vänner. Alla.

 

Och DÅ när spanjorerna vallfärdar till playan på söndagar, ja då är det fullt på stränderna…och fullt ös. Det äts och det dricks gott vin och på det tänder man vant en spliff, vilket faktiskt är lagligt här. ( även om det egentligen ska göras i ens egna hem om man ska följa spanska lagar ) Skrattar lite åt det där ibland: Skillnaden mot i Sverige. Till och med på Mc Donalds barnkalas här, kan föräldrarna köpa starköl. Man tänker väl som så att med 20 tal ungar så finns det väl gott om nerver som bör lugnas ner.  I Sverige hade man ju om någon vågat att ordna ett sådant barnkalas, fått ett brev om att dyka upp på socialkontoret.

 

Men å andra sidan märker man aldrig att spanjorerna är fulla som vi nordbor tenderar att bli mellan varven…Över lag missar man inte chansen att ha kul/ Fiesta. Men det handlar mer om att dansa, sjunga och ha roligt med familj och vänner än att bli full, som vi deprimerade nordbor. Det märks att man blir glad i själen av att leva i solen!

 

 

 

 

 

 

Fastän jag verkligen älskar det här landet och den spanska kulturen OCH på det anser mig vara hyggligt fördomsfull, så uppstår det mellan varven situationer som verkligen får mig att tappa hakan. Som i veckan när jag varit inne i Marbella på foto jobb, och var på väg hem genom staden: Inte så långt efter att jag lämnat stället jag fotade på, så ringer min mobil. Jag konstaterar att det är en av personerna jag precis lämnat, så jag tänker direkt att jag kanske glömt något, och svarar. Efter att ha pratat i mobilen knappt en minut, upptäcker jag  en polis/Guardia Civil på motorcykel som stannat tillsammans med mig vid rödljuset i filen intill. Och han tittar på MIG! Ehhhhhh? Och visar med gester att jag ska veva ner min ruta.

 

Jag funderar på om man MÅSTE göra som han säger….? Kan man inte liksom …VÄGRA? :D Försöker att le så vackert jag kan där genom rutan, och hoppas att han glömmer av sin sura min och låter mig åka vidare. Men han viftar och visar bara ännu tydligare, att jag borde veva ner NU. Nu inser jag att han är han både sur och tråkig…….och DET är inget bra utgångsläge. Jag känner mig som ett barn som gjort nått ofog, när jag vevar ner rutan, och verkligen får ”aja-baja” och ett viftande pekfinger nästan i ögat. Tillslut kommer han till poängen som jag med spänning väntat på: ”Du har pratat i MOBILEN. Du såg inte MEJ. Du såg ingenting. Du tänkte bara på mobilen. Aja-baja” Igen kommer bannorna.

 

Jag försöker se ödmjuk ut, och säger både förlåt, och försöker framställa mig som mindre vetande. Chansen att han köper det är rätt stor tycker jag:  Jag är ju både kvinna och turist.  ;) Och ibland kan spanska män vara enormt sexistiska. Efter ”aja-baja” igen, så kommer domen. 200€ (2000kr) i böter. ……ELLER så kan jag få 50% REA! Här låter han som han presenterar värsta dealen: Det är klart du måste slå TILL! REA. 50%!  Här tappar jag hakan lite grann, när får man liksom känslan av att ha gjort ett riktigt KAP när man ska betala sina BÖTER?

 

 

 

 

 

 

Jag inser ju ändå att 100€ är bättre än 200€, så jag frågar lite osäkert om han tar ….kort?  När han säger nej, så skrattar jag  och säger att jag nästan förstod det. Men han tittar bara tillrättavisande på mig, och säger att självklart gör dom DET annars! Bara det att dom har strul i systemet. (Ja, SJÄLVKLART. Naturligtvis. ) Men mr polis säger att vi åker iväg till närmaste uttagsautomat så jag kan ta ut pengarna där. Som om det är helt normalt. Vanligt. Han viftar lite nonchalant med handen när jag undrar var jag ska parkera bilen. Det finns ingenstans att parkera. Bara den stora vägen med sina filer. ”Ställ bara bilen här” säger han och viftar med handen mot vägen. Springer snabbt iväg och tar ut mina pengar för att ha till REA:n medan mr polis står och ser bister ut borta vid min lilla bil. Jag kan inte låta bli att undra vad folk tänker: Inser dom att jag precis ska få värsta rabatten? Mr polis tar kvickt emot min betalning. Inga kvitton här inte. Och jag är RÄTT övertygad om att mr polis precis fick en bra bonus.

 

När jag precis gör mig redo att åka efter ett ”aja-baja” till, så frågar mr polis mig om jag hittar dit jag ska. Jag antar att jag gjort ett väldigt förvirrat intryck under mina försök att spela mindre vetande. Och DET känns ju mindre smickrande….. Jag förklarar att jag ska HEM, och ”dit hittar jag nog!” Men han är påstridig och vill självklart eskortera mig hela vägen hem. Jag börjar undra om jag ändå inte framstått som så menlös utan som en riktig storgangster, någon som man bör skydda samhället emot, men säger bestämt att jag minsann klarar mig själv. Mr polis frågar då vart jag bor, och jag säger en helt annan ort, längre bort än där jag bor. ( vad vill galningen? )

 

Tänker att han tydligen inte är övertygad om att jag ens känner till min egna adress. Kan inte låta bli att känna mig rätt kränkt. Ha-haaa! När jag står på mig igen när han kommer med sitt erbjudande på nytt, om att eskortera mig nästan 3 mil funderar jag allvarligt på vad jag egentligen ger för intryck. Det är DÅ mr polis kommer till poängen. ”så kan vi gå ut och ta en kaffe, eller en drink?” Eh…..”NÄ”. (Du har just gett mig REA på 100€, säger inte det dig något om dina chanser? ) Hakan plockades upp från golvet några mil senare.

 

 

Till hemsidanEMAILPOSTFacebookPOSTTweetPOST
Share on Google+Länk till den här posten
P i n t e r e s t
F a c e b o o k